Julen

Hoppas ni har överlevt julstressen och den ångest ett julfirande innebär. Jag har själv gått ganska helskinnad ur detta årliga spektakel och faktiskt haft en stillsam och mysig jul, som den enligt mig ska vara. Jag lyckades t o m köpa lite julklappar som jag blev riktigt nöjd över. Den bästa av alla klappar jag köpte var en pin, som en lyckligt lottad fick.

Juldagsfirandet är också avklarat och det var en mix av känslor. Som alltid är det trevligt att träffa gamla kära vänner och dricka lite öl, lyssna på musik och snacka tills det att käkarna har gått ur led. Det är dock tråkigt att det finns så mycket människor och ställen i Hässleholm man gärna hade sluppit. Det är säkert som min far sa, att det blir värre bara just därför att man är härifrån och att man känner till allt och alla. Detta slog mig flera gånger under gårdagen, som blev lång, mycket lång. Landade på kudden 06:45!
Vi får se om man tills nästa gång ska försöka bryta sig ur det här dogmatiska juldagsfirandet, för att jag har aldrig varit med om att det har känts så charmlöst som det gjorde igår. Det är bara att ta ett djupt andetag och börja om igen, men det behöver man inte bry sig om på ett år nu.

Livet i Göteborg har börjat få lite form och struktur och snart kan man nog börja leva och göra allt det man vill få gjort på riktigt. Var sak har sin tid och nu börjar det dra ihop sig till mat, så ta det lugnt och lyssna gärna på Dungen, julens kille!

När kaos närmar sig kosmos

Det var ett tag sedan jag journalförde mitt liv nu, men det betyder att inte att saker ting inte rör sig framåt. Dom två senaste veckorna har på många sätt varit väldigt intensiva och har minst sagt sugit musten ur mig. Så var börjar man? Vi börjar i Varberg förra veckan och dagen är måndag. Det var en riktigt seg måndagsförmiddag, så där som bara måndagar kan vara. Då ringer jobbet och undrar om jag kan komma in och jobba på tisdag. Jag tvekade så klart länge i och med att jag hade schemat fullspikat, eller inte! Jag ringde Frank och frågade om han hade någon date och tur som jag hade var det inte så. Så i skymningsljuset satte jag mig på ett tåg till Göteborg och landade i Högsbo i min kommande lägenhet. Det slutade med att jag jobbade fyra dagar och klev upp tidigare på morgnarna än vad jag har gjort på flera år, så när fredagen kom och jag återvände ner till Varberg för att träffa skånefamiljen som var på besök var jag helt slut och då menar jag helt slut. Drack ett glas vin och ett par öl och kände mig ganska berusad, då vet man att man inte är i form för att dricka. En bastu senare somnade jag med mina lurar på till Everybody Knows This is Nowhere med Neil Young.

På lördagen kände jag mig ganska utvilad så jag tänkte att det var dags att prova lyckan med svininfluensavaccinet, än så länge andas jag! Sen var det häng och middag med familjen, för att sedan åter ta en taxi, ett tåg och en spårvagn för att infinna sig i högsbo där ännu ett gäng skåningar väntade. Det blev riktigt trevligt och jag var nog den trevligaste, om man ska se till promillehalt i alla fall. Vi drog ut på Sticky Fingers där jag träffade två nya helsköna vänner från jobbet, I like! Jag öppnade också med den fantastiskt sofistikerade hälsningsfrasen:"Jag är så jävla full!" Guldstjärna till dig Richard!

Söndagen var en resa i bakfullhetens tecken, men med en hel del bra inslag som jag inte tänker nämna närmre här. Så det var den dagen.

Den här veckan har varit befriad från arbete, men med mycket tankar om hur jag ska organisera mitt nya liv. För att hinna med allt jag vill göra, men också för att bara ha kontroll på läget. Jag tror att det börjar ordna upp sig. Insåg att löparskorna åker på ett tag och att ett gymkort kan var alldeles för dyrt. Det får vänta tills jag börja läsa i vår, vilket inte är så värst länge till. Slottsskogen här kommer jag!

Igår blev det en improviserad utgång, vilket kan vara dom bästa! Jag hade mycket roligt och lärde känna ännu en inflyttad Göteborgare och dessutom visade sig att vi hade en hel del gemensamt. Det var mycket trevligt som sagt, men idag torsdag har inte varit vidare kreativt om än behagligt på många sätt. Den sammansatta statusen måste ändå vara att det börjar ordna upp sig, men det finns en del kvar att fixa med innan jag är helnöjd, just det glömde att det är ett tillstånd jag inte kan uppnå, rent genetiskt.

Imorgon blir jobb och sedan julfest, det kommer i alla fall bli kul med julfest. Jag håller tummarna på att jobbet ska vara åtminstone bättre än förra fredagen. I helgen blir det även födelsefest i Varberg och uppflyttning av en del föremål från mitt hemland, Skåne!
Nu kallar andra saker, men om ni undrar varför det är så mycket öl med i det här inlägget så är det bara för att jag verkligen älskar öl!

Ciao Bella, Ciao Bello, Ciao Alla!

Nomadlivet

Återigen på resande fot och jag inser att jag snart kan klassificeras som nomad. Det är ju dock så att om drömmar att jobba med musik på heltid slår in så är det bara att vänja sig vid den här tillvaron och jag medger att det är inget jag egentligen ogillar. Det fyller min rastlösa själ med ett lugn. En annan mycket positiv sak med nomad livet är att de ständiga miljöombytena minskar risken för att bli allt för inskränkt och bekväm. Så sammanfattningsvis kan sägas att liten del av nomadlivet är balsam för själen, i alla fall min.

Nu har jag förankrat alla ekonomiska perspektiv angående min flytt till Göteborg, som alltså blir en realitet inom det närmsta. Ska även börja provjobba i kommande eller nästa vecka och det känns väldigt skönt att komma upp till Göteborg, nu börjar mitt nya liv på riktigt och alla som vill delta i det är välkomna till min del av den magnetiska staden.

Dock finns det ett kvarstår ett problem som jag ägnat en hel det tankeverksamhet åt den sista tiden. Helt plötsligt har jag involverat mig i en hel del olika musikaliska projekt och finner det svårt att få alla att avancera i den takt jag önskar. Det känns lite som att allt slutar i en enorm currykryddad fisksoppa i mitt huvud och att ingenting blir gjort. Det positiva med det hela är att det verkligen inte råder någon brist på idéer, behöver bara jobba lite på strukturen kring dom. Jag har även bestämt mig för att sammanställa och spela in en skiva i mitt eget namn i höst, vilket känns riktigt bra. Så det är bäst att Richard börja jobba på sina strukturer!

Hela poängen med mode och då menar jag det du och jag har på oss och inte det som visas på modemässor eller Victorias Secret är att finna ett uttryck som känns personligt och genuint. Ju äldre jag har blivit desto säkra har jag blivit på vad jag gillar och vad jag ogillar. Det kan även härledas till det mesta som jag engagera mig i. Det är kanske det där fenomenet de kallar bra självkänsla? Jag har i alla fall en liten anekdot från helgens nattliga bravader i Hässleholm. När jag och en god vän står på toaletten kommer det in en kille och efter en liten stund vänder han sig om till mig och undrar varför jag har en handväska på mig. Jag säger artigt men bestämt att det inte är någon handväska utan bara en mindre skinnväska som jag förvarar mina tillhörigheter i. Den här utläggningen var nog alltför svår för denna arme stackare att ta in och istället fortsätter han hävda att jag har på mig en handväska och hur jag kan stå ut med mig själv. Idioter ska man av princip inte ödsla för mycket tid på och därför säger jag till denna arma själ att den väskan kostar mer än samtliga av de tygpaltor han kallar kläder och som han bär med blind stolthet gjorde. Det var slutet på den diskussionen och han tittade ner i urinoaren och sa inget mer, medan jag och min vän återgick till vad vi nu gjorde.

Nu känner jag att tröttheten och hungern tar över och jag inte orkar skriva så värst mycket mer. Dessutom ska jag på deckarkväll med middag om bara en liten stund. Jag lämnar er med en bra låt att höra en söndagkväll på ett tåg någonstans i skogar kring Halmstad.
Så njut Cat Power – Aretha, Sing One For Me

Time to Say Goodbye

Det är dags säga farväl för ett bra tag till min lillasyster och jag hoppas att hon håller ställningarna i Frankrike, det får inte falla i fiendens händer. För övrigt kan man inte förneka låten med samma titel som rubriken på inlägget. Sarah Brightman och Andrea Bocelli brände av något av det mest smäktande världen har skådat, en låt att gråta och älska till kanske, hehe!

För övrigt hoppas jag kunna träffa en kär vän i helgen också, vi får se om det går att få ihop. Alla är så utspridda, men det är väl ett steg i vuxenlivet. Ett steg som både är roligt och jobbigt. Mycket får man se och lite mer får man anstränga sig för att se det.

En sista sak innan jag kliver av tåget. Tänkte avsluta med en bild och en jävligt cool brud, Cat Power! Hon är så som jag vill att brudar borde vara mer i allmänhet, sig själva och inget mer!
Min vän Stoffe har en tips sida, nu ger jag ett. Dagens brud! Mina damer och herrar låt mig introducera......

Helt plötsligt händer allt och det händer nu!

När jag plötsligt började tro att ljuset i tunneln aldrig skulle inträda och att jag för evigt hade fastnat i den här under vintern döda sommarstaden hända det helt plötsligt en del saker som gjorde att den där tunneln vi kallar livet kändes mycket bättre att vandra i.

Man kan säga att det hela började i lördags förmiddag, då jag blev kallad till en anställningsintervju och den var i måndags. Det var riktigt skönt att bara komma upp till Göteborg igen och känna lite på Magnetic City. Intervjun gick bra och skynda tillbaka till Varberg för att medverka på en riktig Voodoo session med min nya Voodoopräst, David. Hoppas vi ses snart igen! Det var en session utöver det vanliga och den här voodoon satte verkligen mina teoretiska och praktiska kunskaper inom musik på prov, men kul var det och jag tror att det blev riktigt bra. Arty it is!

På tisdag ringer dom från jobbet och säger att jag har fått det och undrar om jag kan komma på en introduktion på onsdag, vad skulle jag säga. Tack, men nej tack. Jag ska nog sitta här och stirra och vänta på att Kate Moss kommer och tar med mig in i hennes liv. Kate kom inte, så jag sa ja!

Onsdag var en riktigt originell dag, men tack inte mig, tacka Frank! Han hade lyckats låsa sig ute och jag fick den stora äran att vara hans uteliggarkompis, vilket jag gärna är vilket dag som helst! Det finns så många anekdoter kring hans/vår dag att det inte finns tid eller plats att dra det här, men han hade fixat en lägenhet till mig. Helt plötsligt stod jag i stormen och moonsunrgnet i Göteborg med både jobb och lägenhet. Så nu ska det bara räknas lite på det hela, men snart så....

Imorgon beger jag mig ner till Hässleholm för att samla familjen kring lillasyrran som snart ska försvinna ner till Frankrike i ett halvår, hur ska jag klara mig utan henne. Vem ska då reda ut mina trassliga tjejaffärer???

Tänkte avsluta med en anekdot från helgen. Jag stod och snackade med min nyfunna vän och voodoopräst David när det kommer fram en tjej till mig och verkligen råraggar. Hon var rätt söt, brunett, normallång, schyssta kläder och så, men det var en sak som jag inte kunde hantera. Hon hade en rejäl tandställning och tro mig, jag har ingenting emot tandställning, men jag kunde helt enkelt inte avgöra hur gammal hon var. Jag tittade på henne och kunde inte se henne äldre än 16-17 år och jag gissar att det berodde på tandställningen eller min promillehalt, nej vänta den har väl aldrig varit vidare hög...
Det blev i alla fall inget med det och det var nog tur det för sedan blev vi förföljda av "Krigarn", men det är en annan historia som jag kanske förtäljer vid ett annat tillfälle.

Tandställningen, Krigarn, Kate eller all tre???

Ta de lugnt!

När förvirringen är total

En seg vecka lider mot sitt definitiva slut, känns skönt och ser fram emot en ny och något mer produktiv vecka. Tänkte bara förmedla en liten historia om hur hjärnan kopplar och total förvirring kan uppstå.

För några timmar sedan hände det mig en märklig sak, men egentligen inte alls som snart kommer att inse. Jag låg i sängen och lästen en bok och lyssnade på Bulletproof Cupids skiva Halo of Flies, som jag tyvärr inte medverkade på, men poängen med att jag nämner skivan är att den är ganska stökig och högljud. En oinvigd skulle kanske t o m använda oljud i sin vokabulär för att beskriva den. Så, jag ligger där i godan ro och läser min bok och lyssnar på skivan när min mobil ringer. Jag känner inte igen numret, men antar att det är Rickards flickvän och detta fast att jag egentligen vet att jag har hennes nummer inlagt i min telefonbok, så jag skjuter en hörluren åt sidan och svarar. Jag möts av en obekant kvinnoröst som ringer från ett företag och min första tanke är att hon ska göra reklam för det. När hon däremot säger att har sökt ett jobb där och undrar om jag är intresserad av att komma på en anställningsintervju vaknar min hjärna till på ett chockartat vis. Jag sliter av mig hörlurarna för att hon inte ska höra musiken och samtidigt försöker jag förtvivlat komma på vilket jobb det gäller. Jag måste låtit mycket disträ, men efter en liten stund hämtade jag mig och det bestämdes att jag ska komma på intervju på måndag. Så den som lever får se.

Nu ska jag ta och bada bastu och göra mig i ordning för att bowla och jag ska vinna, så är det bara!

Can you hold?

Jag skrev för ett bra tag sedan att vi lever i väntan på något och det är ett faktum att vi alltid lever i väntan på något. Det är alltid något vi väntar på; att någon ska höra av sig, att kläderna man beställt ska komma, att musiken ska låta så bra som den göra i huvudet, att fredagen ska komma, att få träffa någon. Listan kan göras oändlig, men poängen är som min far sa till mig och kanske hans far sa till honom. Richard, livet blir mycket lättare när du har lärt dig den fina konsten att vänta. Jadu farsan, kunde inte sagt det bättre själv!

Skåne vistelsen blev längre än vad jag hade räknat med. Spenderade en och en halv vecka på mina skånska jaktmarker. Det blev en hel del häng med familjen, gamla polare och min favorit dalmas Johan, hoppas du är återställt efter våra sena nätters äventyr?
Jag hade oturen att dra på mig en förkylning, som fortfarande sitter i, men som inte hindrade mig från att avsluta min skåne vistelse i Malmö och det kändes som att komma hem. Träffade en hel del vänner, om än inte alla och till er säga jag nästa gång!

Det är svårt att dra alla gohärliga detaljer, men en anekdot måste jag bara förmedla. Inflytningsfesten i Lund som slutade på en dressyrgård i Flyinge. För er insatta kan jag bara säga att jag Pedde och Macke sammanstrålade, vilket bara har strålande utsikter. Efter att ha festat rätt hårt är klockan halv sex och jag befinner mig i centrala Lund på en efterfest med bara okända människor. Jag inser att jag inte har någonstans att sova och till slut hamnar jag i en taxi med de tjejerna jag träffade ute, can you hold?
Klockan är nio. Alla tjejerna sitter och äter frukost och jag känner bara mig förvirrad när jag ser ut på ängarna med betande hästar och erinrar mig att jag befinner mig på en dressyrgård, med åtta tjejer som är internerade här i syfte att studera inom ridsport.
När jag väl ska ta mig därifrån inser jag att jag inte har några pengar eller någon aning om vart jag ska ta vägen. Som tur var är ridtjejer i de flesta fall, vissa undantaget, vänliga själar och jag fick en vägbeskrivning till ett ställe som heter Södra Sandby där det ska finnas en uttagsautomat och bussar till Lund/Malmö.
När jag kommer dit och ska ta ut pengar inser jag att jag har tappat mitt visakort och jag känner en viss panik sprida sig genom kroppen, dessutom är jag medveten om att min mobil är på väg att dö. Jag bestämmer mig för att ringa en av de förtjusande ridtjejerna från gårdagen och det löser sig som så att hon ska till en ridtävling och på vägen dit stannar hon och lånar ut 100 kr till mig och ja du var min räddande ängel och jag är evigt tacksam. Är du någonsin i mina trakter och du behöver husrum eller en tjänst, feel free to call, I won't put you on hold!
Slutligen använder jag mitt sista samtal och ringer till Pedde som i sin tur ringer klubben vi var på igår och det visar sig att mitt kort ligger där. Så på mitt återtåg till Malmö svänger jag inom och plockar upp det, kosmos var återställt.

På söndagen återvände jag till västkusten men en ganska stor trötthet. Jag har lyckats vända dygnet ganska ordentligt och känner fortfarande av min förkylning, men det finns hopp om livet. Musik, jobb och lägenhet är prio ett, så på den fronten är inget förändrat. Vill ni veta mer om mitt fasansfullt intressanta liv, ring mig!

Varför ska vissa tankar envisas med att dyka upp?

Nu är jag snart i Hässleholm, den civiliserade världens mittpunkt. Träffade en kvinna på tåget och vi hade ett mycket bra samtal om vilket konstigt och påfrestande samhälle vi lever i. Det enda vi kan göra är att distansera oss och att försöka hitta oss själva i detta kommunikationskaos.

Dagen har varit en väntans dag och inte den roligaste, rastlösheten i väntan på när man ska iväg kan vara riktigt jobbig. När jag väl kom till stationen gav min hjärna mig ett par riktiga magsugare i form av katastroftankar, vilket kan sabba den bästa av dagar. Kan det kanske finnas ett samband med att jag ska göra comeback på Finjagården imorgon och i det huset har det tänkts mer än en katastroftanke genom åren. Så tack finjagården!

Nu är jag snart framme och katastrofen är fortfarande inte över mig, kan vara ett tecken på att det bara är hjärnspöken och de försvinner alltid om man är lite envis, vilken tur att jag är envisare än synden! Resten av helgen ska tillbringas i lyckans och välmåendets tecken, haha rena yogan, eller vad säger du Rickard?

Give out, but don't give up!

Dagen då knappt något blev gjort

Idag gjorde jag ingenting eller? Det finns ett enkelt sätt att kolla det, vi gör en lista. Förmiddagen spenderade jag framför datorn, utforskande modeträsket och fashionistan inom mig. Ringde en god vän för konsultation. Beställde en massa snygga kläder, så nu något fattigare, men mycket snyggare!

Efter lite förstrött gitarrkomponerande dök Sjunne upp och som han dök upp! Jag har sett en del ryggskott, men det här var något av det sjukaste jag sett. När vi skulle äta en något försenad lunch och killen ska resa sig ur sängen trillar han ner på golvet och kan självfallet inte resa sig. Efter mycket om och men kliver det in en bruten man i vardagsrummet. Den i vanliga fall så fertile och energiska mannen hade blivit nittio år och fått en hållning som ett frågetecken.
Jag kör ner honom till naprapaten och får fungera krycka tills trappräcket tog över.
Efter behandling var han bara 65.

Sedan var taxifirma till morfar också innan det blev kvällsmat och efter det körde jag en halvtimme på en grym träningscykel, kanske t o m en TV-Shop.
Kvällen avslutades i bastun och nu är jag här. Det är mycket intressant hur lång tid det tar att göra ingenting!

Imorgon blir det Skåne, älskade Skåne! Ni som vill träffas, hör av er så ser vi vad vi kan hitta på!

Gohärliga Stockholm, Gohärliga vänner och helgen då gohärligt tog steget ur garderoben!

Det var en intensiv och uttömmande helg i Stockholm, en betydande mängd alkohol, god mat, nikotin och gott sällskap avverkades i en rykande fart. Dessutom hade jag äran att vara enda chaufför, vilket i praktisk mening betydde en elva, tolv timmar bilkörande på en helg. Det är gohärligt! Där har ni den ironiska betydelsen av ordet.

Vi kom upp till våran vackra huvudstad i skymningen i fredags kväll. Vi gled direkt till Odenplan och pub/restaurangen Cliff Barnes, där Rickards syrra jobbar. Innan vi visste ordet av hade gästfriheten sköljt över oss som en tsunami och mat och dryck serverades och vi kan väl säga att notan gick på huset. Vi hängde på Cliff under några sköna timmar och samtliga medarbetar var minst sagt gohärliga, nu i dess positiva bemärkelse.
Här mötte vi upp med Limpan, en riktigt gohärlig kille som jag och Rickard kom att dela många skratt, öl och cigg med. Ciggen var inte Rickard inblandad i, han hängde då med Thomas som är den fullaste barchef jag någonsin har träffat.
Vi gled vidare till ett område på söder som kallas knivsödern, där mina två vapenslagare skulle se på punkbandet Posion Idea, vilket de gjorde och det med nöje. Jag drack ett par öl, ringde några vänner och studerade det sociala spektakel ett uteställe innebär. Ett tillägg, Posion Idea har jag inte hört, men både jag och Oskar kan intyga att till utseendet kan det vara världens fulaste band.

Efter konserten drog vi tillbaka till Cliff där vi spenderade resten av natten fram till typ fem på morgonen. Där fanns en handfull gohärliga människor kvar efter det att sjukaste sjöslag jag sett på länge hade hävts, svårt att beskriva här. Fråga mig när ni träffa mig så tar jag den och en hel del anekdoter till för er.
Förutom mig, Rickard och Limpan fanns karaktärer som Äckel-Gregor och Världensfullastebarchefthomas där.
Det var hur kul som helst, hur mycket dricka som helst och en på alla sätt gohärlig avslutning och Limpan tappade rösten. Hoppas du har fått tillbaka den nu.

När jag slog upp ögonen på lördagen insåg jag att jag har sett bättre dagar, jag spenderade hela dagen i sängen, ringde några samtal och mediterade tills kroppen var återställd.
Sedan promenerade vi ner till Cliff och hämtade bilen, körde tillbaka den och tog pendeln och tunnelbanan ner till söder. Vi åt en god middag på en italiensk restaurang, Borgan, jag åt past pesto och god var den!

Sedan drog vi till medborgarplatsen och puben Kvarnen, där kvällen började och avslutades. Där fanns indianen, jag, Rickard, idioten och Irre. Det var en mycket gohärlig kväll som avslutades vid ett gatukök där en diskussion om en 300 grams hamburgare och ett batongslagsmål avrundade det hela.

Söndagen var som tidigare nämnt en enda lång bilfärd, sedan hade Trollet lagat hamburgare till mig och Rickard. Han satte sig vid datorn och vi kollade på Poirot.
Det var helgen i korthet, där finns mycket mer att förtälja, men det vår vi ta in persona!

Stockholm

Skrev ett inlägg härom kvällen, men det blev inte publicerat av någon övernaturlig orsak. Det var inget mästerverk och det är inte det här heller. Ses det som en lägesrapport!
Om man har vuxit upp i en småstad inser man fort att alla är i princip likadana, det är slött, dött och oinspirerat. Nu var jag ganska hård, men poängen är klargjord. Jag vet hur det klimatet fungerar och uppskattar det i lagom doser, vilket är att komma hem över helgen träffa familj, vänner och spela musik. Därav min stävan att komma vidare till Göteborg, trots band i Varberg.


Men nog tjatat om det.
Nu sticker jag till Stockholm, berättar hur det var en annan gång!



Ps. Chris gillade arrangemanget på låten, nu blir jag rik som ett troll! Ds.

I väntan på något

Jag tror att de flesta människor lever i väntan på något, mig själv inkluderat. Varför detta uppstår är ganska märkligt och jag kan inte förstå varför det är så svårt att bara uppskatta det man har just nu. Mål för sin framtid är ett måste, men man måste likväl fylla sin väntan med något meningsfullt.
Och jag erkänner att jag nu fyller min väntas tid med saker jag finner meningsfulla och betydelsefulla och förhoppningsvis ska ni få ta del av dessa skapelser i sinom tid.
Det som fortfarande hindrar mig från att helt befinna mig i nuet är dessa blandade och många tankar om vad som kommer att hända och hur framtiden kommer se ut, så om ni har något bra svar så får ni gärna delge det. Nej, jag tänkte inte heller att ni hade det.
Så faktum är att man helt enkelt får dras med den oro och rastlös som livet i stora drag består av och man får inte heller glömma att det är detta som driver oss till att utvecklas, ja eller undergång, men det får vi hoppas kunna undvika.
Nu är väntans tider över för idag, sängen nästa!

Insomnia, tinnitus, choklad, techno och återigen Chris!

Klockan är 03:46 och jag kan inte sova. Vissa människor har så lätt för att sova, tyvärr är jag inte en av dem. Vet inte vad det kan bero på, men jag vet i alla fall att jag sällan sover hårt och inatt har jag bara legat och vridit mig och tänkt på en massa saker. Till slut gav jag upp och gick upp och nu sitter jag här, lyssnar på After the Gold Rush med Neil Young.
Farsan sa att han var likadan när han var ung, men att han numera kan sova hur mycket som helst, så jag får väl helt enkelt ta och vänta i tjugo år till innan det blir min tur. Det komiska var dock när jag jobbade natt på Finjagården, för då var jag inte pigg eller rastlös utan trött som en levande död, men det är en annan historia.

Som de flesta människor som håller på med musik har man fått sin beskärda del av det fenomen som vi benämner tinnitus, för det mesta måste jag säga att det är på en mycket lindrig nivå. Det som jag har kommit underfund med är hur mycket psykologi det ligger i det här fenomenet för mig. Under vissa perioder dyker det upp ett lågfrekvent, vibrerande ljud och bara i mitt vänstra öra. Det dyker bara upp nattetid och jag har märkt, som inatt att jag kan i princip tänka bort, men också förvärra det genom att tänka på det. Så nu när jag har nämnt farsan så kan jag lika gärna fritt citera morsan, "psyket är en konstig mekanism" och jag tror inte att någon inte skulle hålla med henne.

Jag avslutade veckan med några timmar nere i studion tillsammans med Rickard. Vi programmerade techno, han drack cola, jag ramlösa och åt mjölkchoklad, fan vad gott det är med choklad! Vår plan är att inom en snar framtid rocka dansgolven, så håll ögon och öron på helspänn. Det gör jag som ni förstår från ovan.
Under de senaste veckorna har min kunskap om hur elektronisk musik skapas ökat i kvadrat, men jag är långt ifrån någon mästare än.

Avslutningsvis måste jag bara säga att det verkar onekligen som att jag och Chris inte ska gå skilja vägar än. Som det ser ut nu ska han spela in en låt i studion i veckan, vilken man ska spela, arrangera och producera tillsammans med min kollegor på Bumwerk. Så håll tummarna, jag är kanske rik till jul och behöver inte söka något jobb och istället bara köpa en takvåning på Vasagatan i Göteborg.

Det hade varit så mycket roligare att vara sömnlös om du var här, vem som helst, bara någon att prata med, skratta med och vänta in gryningen utan förevändningar!
Nu är du inte det, så god natt eller nu är det väl god morgon!

Ibland kan man undra om brunnen av anekdoter aldrig sinar?

Efter en hel vecka i studion kände jag att en paus från jaget var behövlig. En allt för stor dos av sig själv och sina egna tankar och idéer är uttröttande och uttömmande. Så mycket riktigt kände jag en välbekant rastlös, orolig, nervös och spänd känsla. Jag behövde paus, så paus! Behöver man paus från sin introverta och kreativa sida finns det ingen bättre att söka upp än min oförbätterlige och rappkäftade vapendragare Sjunne!
Han målade väggar och jag tittade på och snackade om det mesta mellan himmel och jord. Då i sin tur Sjunnes vapenbroder i butiken var frånvarande hoppade jag in i deras fredagsritual, vilken är att äta en Varbergs Special till lunch. Efter det drog jag till mitt rehabgym och hoppade på ett ben med en pilatesboll i 45 minuter.
Efter att ha burit upp ett piano för den snävaste trapp man kan tänka sig att bära ett piano upp för begav vi oss hem, för att förbereda oss för en musikupplevelse utöver det vanliga.
Vi tog oss igenom upplevelsen, som kan liknas vid en fin bok som öppnas endast för att upptäckten av att alla sidor är blanka uppdagas.
Sedermera hamnade vi med lite av Sjunnes, och tro det eller ej en av mina vänner också. Det är dock alltid ett äventyr att vara ute med med honom. För det första får man höra så mycket konstiga anekdoter, som jag varken tid, plats eller upphovsrättighet till att återge. Vill ni höra dom får komma hit och så tar vi en krogrunda. Min poäng är att man måste ifrågasätta sig om åldern Sjunne uppger korrekt eller om den egentligen är 681 eller något.
Och för det andra har han så fruktansvärt mycket bekanta, så att röra sig från baren till ens sittplats kan lätt ta 35 minuter, det är helt sjukt!
Han sa något om att han suttit på tronen för länge, vilken tron får ni räkna ut själva.
Nu ska jag bege mig ut på landet för att äta middag hos min K & K och det är inget godismärke!

Lead me into the night, så kanske det slutar så här ikväll igen!

Tack, men nej tack!

Vi säger ofta tack, men hur ofta säger vi med bestämdhet nej tack? Jag vet av egen erfarenhet att jag kan vara dålig på att göra det och i det långa loppet är det bara jag själv som förlorar på det. Jag gillar själv människor som tycker och tänker om saker, oberoende av om vi tycker eller tänker likadant. Det värsta som finns är människor som bara är, när det gäller åsikter. Att bara kunna vara är en bra egenskap, men inget sätt att leva ett helt liv. Man måste våga ta ställning!
Det tog mer än ett decennium innan det svenska folket gjorde uppror mot Lars Lagerbäcks landslag, men nu måste väl eländet få ett slut, eller?
Så Lasse, tack men nej tack!
När vi ändå är inne på fotboll så måste jag bara nämna Anders "frisparken mot Argentina" Svensson eller kanske "målet mot Albanien som inte betydde något, men där var du ju efter alla dessa år!"
Vi får hoppas på återfödelse och ett profilstarkare landslag.

Låtskrivandet fortlöper i en rasande fart, vilket är bra, tyvärr är det lite jobbigare med boende och jobb i Göteborg. Jag känner dock en inre övertygelse om att det kommer ge med sig. Men i ärlighetens namn, arbetsförmedlingen, tack men nej tack!

Det är mycket man kanske bör och ska säga nej tack till, här är några snabba; dåligt mode, det var bättre förr, dålig TV, dålig musik, kassa relationer, tråkig inställning, retro rock, det var bättre förr, det var bättre förr!

Ja, listan kan göras lång och jag hoppas poängen är klargjord. Lite eftertanke är inte mycket begärt och det gör ju så stor skillnad.

Och Spotify hänger sig något fruktansvärt sedan uppdateringen, så om det fortsätter så här.... Nej tack!

Beckham vs Anka, Bulletproof vs Boyzone

Fast jag aldrig kommer acceptera att man är en slyngel sprungen ur det moderna massmediala kommunikationssamhället, så är det fakta. Är man realist så förlitar man sig på fakta, så det bör jag göra även i det här fallet, men det går väl sådär. I samma andetag som jag kan fördöma hela mediavärlden, eller i alla fall stora delar, så finns där fortfarande tid för förundran. När större delen av den populistiska journalistiken riktar in sig på att följa nya stjärnskott som Anna Anka kan man inte mer än, ja vad kan man egentligen.....
När dessutom ett helt land engagerar sig denna högst intressanta individ på antingen ett positivt eller negativt vis, men bara engagemanget i sådan intressefråga gör att jag skakar till mitt innersta väsen. Vi måste kunna hitta på något bättre med vår tid än att ge den till karaktärer som fru Anka.

En annan tragikomisk iaktagelese från media är ju bortgången av Boyzone medlemmen Stephen Gately, som gick sin skapare till mötes på klassisk rockmanér. Ingen galla kommer att spys över Gatley eller Boyzone, för det har inte med poängen att göra, så låt Stephen Gatley's själ segla vidare i frid. Poängen ligger i att hur han dog på detta klassiska rockvis, vilket bara är en goggling iväg och han gör det i en tid då de så kallade rockstjärnorna är fallfruktsveganer, som går på yoga och förmodligen ingick celibat för länge sedan!
Vet inte om det finns någon slutsats att dra mer än att allt är förgängligt och att kaos infinner sig kosmos.

Måste bara säga att jag tillbringade lördagskvällen i soffan framför Bend It Like Beckham, blev lite småkär i de kvinnliga huvudrollsinnehavarna. Hehe, börjar helt enkelt bli lite för gammal för tuffa actionfilmer, väljer bort 2Fast, 2 Furious för Bend It Like Beckham. Det du Oggan!

Bulletproof repade idag och vilket rep det var. Det var längesedan man var så nära ett akustiskt barstolsrep. En bas, två gitarrer och en sångare med bongos, säger bara att det var synd och skam att det inte videofilmades, hade rockat världen!
Trots att inramning kanske kan tyckas inte vara upplagd för rock´n roll så kom det mycket gott utav Bulletproofs barstolsrep.

Tack för ölen Johan, go natt!

Rehabgym, W995, Studiohäng och Chris

Efter att ha passerat den första dagen i mitt nya liv har det nu gått en vecka. En vecka som har präglats av att försöka upprätta en fungerande vardag, vilket kan tyckas vara lätt, eller?
Problemet med sysselsättningen att hålla på med musik i någon form är att det är fruktansvärt lätt att låta det bero och vänta tills lite senare. Jag erfor dock den här veckan att den strategin inte är att rekommendera, det blir inte så mycket gjort. Så det är bara att stiga upp göra dag och sätta igång!

Under mitt vuxna, och ni som känner mig så är ordet vuxna starkt modifierat i detta fallet. Hur som helst så har jag under det vuxna livet passerat två gym, Nautilus och 24. Nautilus var i alla fall när jag tränade ett motionsgym utan några ambitioner på att lämna störst tillväxtsgaranti.
24, ja 24...... beskrivs nog bäst som den vilda västern.
Nu har jag dock en helt ny upplevelse. Gymmet på hotell Fregatten i Varberg, som är inriktat på rehabilitering av olika former av muskel/ledskador. Där finns typ ett dussin sjukgymnaster som springer rundor och gör de skummaste övningarna med de människor som tränar där, exklusive mig själv. Har dock aldrig känt mig som fit och vätränad som när jag tränar där, har nog inget med miljöombytet från anabolastinna alfahanar till trasiga krymplingar att göra.

Några av mina närmaste vet att något av det sista jag gjorde i Hässleholm var att byta ut min gamla trotjänare till mobil till en ny W995, som om man ska köpa den kostar ringa 4995 kr. Den höll ungefär lika länge som om du delar föregående tal med 1000, det är kvalité, så tack Sony/Ericsson! Nu har jag återigen min gamla trotjänare och det nya flaggskeppet är på rehabträning i Hässleholm, hoppas den återkommer som i stabil form.

Som jag inledningsvis klargjorde insåg jag ganska snabbt att vänta ut inspirationen och kreativiteten inte var en hållbar strategi, så ändrade jag snabbt taktik. Så varje eftermiddag tillbringar jag nere i studion, ibland med framgång ibland inte. Det är i musiken twilight jag vandrar, men så har det alltid varit och kommer alltid vara. Envisast vinner i längden!

Sist men inte minst....Chris!
I fredags eftermiddag skulle vi lägga lite gitarrer på en demo, men vi hade liksom lite svårt att komma igång. Helt plötsligt kommer Peder in med Chris. En lång medelålders amerikan som har problem med sin mikrofon. Så han vill låna en mikrofon i några timmar och lägga sång på en låt. Rickard säger att han kan lika gärna göra det här för att vi inte har något bättre för oss.
Det visar sig under de här två minst sagt intressanta timmarna att Chris nog är från New York, skrev låten i Paris och kommer senast från Göteborg där han har spelat in en musikvideo i Brunnsparken. Han lägger sång på en FM-rockig kärleksballad där endast en slaskig acke och hemska programmerad trummor utgör låten. Det visar också att hans monsterproducent sitter i New York och väntar på sångtagningarna för att färdigställa låten, som tydligen är helt arrangerad och inspelad. Det är dock så hemligt att inte ens Chris vet hur det låter och han är ändå kompositören, hur sjukt är inte det!?!?!
Enligt Chris är producenten ett geni som känner alla viktiga människor inom musikbranschen och har jobbet till exempel med Bon Jovi, haha så sjukt!
Chris blev i alla fall mycket nöjd och var verkligen en skön kille, även om våra musikaliska kosmos befann sig i olika universum. Möjligtvis ska han spela in en hel låt i studion och undra vem som ska lägga gitarrer, hehe....

Så tack Chris, du var toppen på veckan!

Efter hundra tankekedjor, ett beslut, två flyttar, 52 Tradera auktioner så har resan börjat!

Här grubblas det!

Om våren och sommaren tillbringades med existenstiellt grubbel, så har sensommaren och hösten varit en lång följetång av telefonköer, avslutande av tjänster, abonnemang och hopplöst tvivel på om det beslut jag fattade skulle förverkligas. Myndigheter och framförallt försäkringsbolag är något av det värsta att ha att göra med, i alla fall när man har ett ärende. Nu verkar det som att det faktiskt som att något börjar hända, skutan har satts i gungning!

Flytten från Malmö skedde i etapper och avslutades förra söndagen, bakfull. Älskar att bära saker bakis, något man borde göra oftare! Gav min kaffekokare till Macke, som tack för hjälpen.

Här har ni flytten.

Efterföljande vecka spenderades i en flyttlåda i Hässleholm och med att lägga upp 52 auktioner på Tradera, kommer aldrig göra om det. Vilket slit, avundas aldrig en modefotograf, trots modellerna! Dock verkar det som att det kommer dra in en hel del pengar, mycket mer än vad jag räknade med. NU har jag dock knappt några kläder kvar, men det ska vi snart ändra på, även jag har en fashionista inom mig och den smider storslagna planer!

Dagen spenderades med en rundtur i Hässleholm för insamling och utlämning av diverse musikprylar och sedan en miniatyrflytt till Varberg, som blir min huvudstad i ett par månader framöver.
Nu gäller det att börja ta tag i den där drömmen, musik, Göteborg, musik, jobb. Tror att prioriteringsordningen framgår. Det ska jag börja med nu och detta är det första steget.
Häng med!