torsdag 22 april 2010

När vintern gick mot vår och mörker byttes mot ljus

Har det inte varit den tyngsta vintern i mannaminne så säg! Samtidigt har det kanske varit den finaste, om man gillar vintrar med mycket snö och kyla. Jag är kluven, men jag tror att jag gillar den klassiska vintern till en viss del, men i ett avgränsat tidsperspektiv. Inte i ett närmre halvår!

Det har varit en vinter där många känslor har kolliderat, allt från ensamhet till nära tillhörighet och uppgivenhet. Vi ska inte glömma den starka och högst berättigade känslan av att man inte har en jävla aning vad man ska göra med sitt liv, förutom än något annat än det man gör just nu.
Så vi kan sammanfatta det med att det har varit minst sagt rörigt på det personliga planet och även arbetet har varit en enda röra stundom. Jag gissar att så är det i perioder i livet, men jag är inte den bästa på att acceptera detta. Trots den omgivande röran har jag lyckats hitta en fantastisk tjej, inte dåligt! Känns som att det var en istid sedan sist.

Det kanske tråkigaste med den här vintern har dock varit den brist på kreativitet och musicerande. Trots att man har flyttat till en ny stad där man knappt känner någon och kanske inte känner sig i toppform så funkar det alltid när man har skapat musik eller spelat, men när det uteblir känns allt mycket värre. Jag får en än gång tacka min bättre hälft. Nu är det dock dags att börja förändra allt som bör förändras, så låt förändringarnas tider skölja över mig. Faktum är att jag redan har börjat vidta vissa åtgärder för att de önskade förändringarna ska bli genomförda. Så nu är det dags att samla kraft och ta upp kampen, än en gång och det lär väl inte bli den sista.

Sitter just nu på bussen upp till Falun och lyssnar på massor av bra musik och allt känns väldigt bra, så kanske inte inspirationen dog. Den gömde sig bara under en hög av bekymmer. Jag hoppas kunna skriva mer om det som händer framöver och framförallt det musikaliska, som det var tänkt från början. Nu ska jag skriva ännu ett personligt brev, förmodligen långt ifrån det sista i mitt liv.