Ibland kan man undra om brunnen av anekdoter aldrig sinar?

Efter en hel vecka i studion kände jag att en paus från jaget var behövlig. En allt för stor dos av sig själv och sina egna tankar och idéer är uttröttande och uttömmande. Så mycket riktigt kände jag en välbekant rastlös, orolig, nervös och spänd känsla. Jag behövde paus, så paus! Behöver man paus från sin introverta och kreativa sida finns det ingen bättre att söka upp än min oförbätterlige och rappkäftade vapendragare Sjunne!
Han målade väggar och jag tittade på och snackade om det mesta mellan himmel och jord. Då i sin tur Sjunnes vapenbroder i butiken var frånvarande hoppade jag in i deras fredagsritual, vilken är att äta en Varbergs Special till lunch. Efter det drog jag till mitt rehabgym och hoppade på ett ben med en pilatesboll i 45 minuter.
Efter att ha burit upp ett piano för den snävaste trapp man kan tänka sig att bära ett piano upp för begav vi oss hem, för att förbereda oss för en musikupplevelse utöver det vanliga.
Vi tog oss igenom upplevelsen, som kan liknas vid en fin bok som öppnas endast för att upptäckten av att alla sidor är blanka uppdagas.
Sedermera hamnade vi med lite av Sjunnes, och tro det eller ej en av mina vänner också. Det är dock alltid ett äventyr att vara ute med med honom. För det första får man höra så mycket konstiga anekdoter, som jag varken tid, plats eller upphovsrättighet till att återge. Vill ni höra dom får komma hit och så tar vi en krogrunda. Min poäng är att man måste ifrågasätta sig om åldern Sjunne uppger korrekt eller om den egentligen är 681 eller något.
Och för det andra har han så fruktansvärt mycket bekanta, så att röra sig från baren till ens sittplats kan lätt ta 35 minuter, det är helt sjukt!
Han sa något om att han suttit på tronen för länge, vilken tron får ni räkna ut själva.
Nu ska jag bege mig ut på landet för att äta middag hos min K & K och det är inget godismärke!

Lead me into the night, så kanske det slutar så här ikväll igen!