Ja!

Det är kanske ingen Oscarsvinnare, men jag tycker ändå att det är en mycket sevärd film. Det är något som berör mig med filmen Yes Man. Kanske är det för att jag kan relatera till hur huvudrollskaraktären är. Han har stängt in sig i sin lilla värld med samma tråkiga rutiner varje dag, vilket utvecklar en enorm tristess. Faktum är att det alltid är lättare att vara cynisk och negativ, att rygga undan för det nya och okända. Det är svårt att leva i stunden och att ta tillvara på tillfället. Bara att släppa den överdrivna självkontroll många av oss besitter. Jag tror att jag skall försöka säga ja lite mer och nej lite mindre. Jag tror också att det leder till att jag gör lite mer och tänker lite mindre, vilket i mitt fall är bra. Hur som helst kolla in Yes Man och börja säg ja till livet!

Besök, middag, Liseberg och spinning!

Helgen har varit fylld med aktiviteter och sociala sammanhang. I fredags fick vi besök från Eskilstuna och i dubbel bemärkelse! Både svärmor och svärmors föräldrar. Det hela mynnade ut i en sammanstrålning på Bishop's Arms på Järntorget. Det var en mycket trevlig kväll, men en liten seg förmiddag dagen efter. Men efter att acceptera att det nog inte kommer göra mindre ont i huvudet eller att illamåendet för den delen skulle lägga sig så tog vi oss ner till Avenyn. Där mötte vi åter upp med svärmors föräldrar, som såg oförskämt pigga ut! Det blev en mycket god och trevlig lunch på Lilla London, med undantag för en mycket överförfriskad Frölunda supporter som hotade en medelålders gentleman med att om han inte skärpte sig skulle han fan i mig skjuta honom. Tur att jag hade min Frölunda väska på mig, så jag och min familj gick säkert förbi detta hockeytroll från helvetes södra regioner.
Sedan blev det shoppingtur med svärmor på stan och även en sväng på IKEA hanns med. Kvällen avslutades med ostbricka och här är ditt liv, såg även andra halvan på Transformers som jag verkligen inte kan förstå varför den inte fick en Oscar för "bästa någon form av rörlig bild att titta på."

På söndagen blev det lite huvudvärk och illamående innan vi drog till Liseberg för en heldag med en halvan av min Skåne/Varbergsfamilj. Jag åkte mig illamående, återkommande tema och yr, men det var det värt. Vet aldrig när man får utmana ödet nästa gång!
Efter en sådan fantastiskt rolig helg kunde inte måndagen bli segare, men vad har vi inte måndagar för annars. Lite har det blivit gjort, men fokus på rätt saker vore önskvärt. Vi avslutade med ett ryckande spinningpass i Kortedal, så nu har man även andnöd, men lika bra är väl det när det inte går något bra på TV, nu skrattar man bara man försöker sitta upprätt.

Ta det lugnt, det kommer jag göra!

Brevik

En ganska seg morgon har blommat ut till en mycket trevlig dag! Jag och min kära har färdats i vår älskade Volvo 240 GLT och med färja för att landa i Brevik Norge. Ett mycket pittoreskt samhälle i Telemark grenlandsområdet, vilket på svenska betyder Norges ostkust.
Det är otroligt vackert och stilsamt, precis vad vi behöver.
Sedan var det otroligt skönt att träffa min mellansyster, hon är en klippa.

Igår spelade jag även in lite låttolkningar med bara akustiskt gitarr och sång. Det var mycket ovant, men intressant och det blev rätt bra måste jag säga för ett par timmars arbete.

Nu ska jag återgå till sällskapet!

TV-Life och bättre dagar

Igår var starten på mycket. Det är mycket man inte kan förändra i livet och därför är det inte vidare givande att fundera på dessa ting. Mycket kommer helt enkelt att visa sig med tiden, den som lever får se. Det är en livsfilosofi som kanske ter sig banal, men som är desto svårare att leva upp till. Jag ska ärligen och uppriktigt försöka leva efter den här principen för att fundera på det som är värt att fundera på och släppa det som inte är det.
Sedan är det det här med värdering, vad man värdera i ens liv och vad som är viktigt. Det är kanske man också kan tycka är en självklarhet, men jag tror att många applicerar andras eller samhällets värderingar på oss själva. Alltså om vi uppnår dessa värderingar uppnår vi lycka, vilket jag hävdar är fel. Uppnår du dina egna värderingar och mål då kommer du att känna lycka, uppnår du andras kommer du förföljas av osäkerhet och tvivel. Så min poäng är att det är viktigt att vara eftertänksam och inkännande i sina värderingar och målsättningar och att inte bara sugas med i vad samhälle, vänner, familj m.m tycker att man ska bli och uträtta. Min tid är kommen för att börja känna in vad som är viktigt, är din?

Igår började jag även komponera trumspelet på låten TV-Life och kändes riktigt skönt att komma igång att komma vidare. Det kommer bli riktigt bra, nu gäller det bara att hålla fokuseringen. Det brukar jag alltid vara bra på, hehe!

Idag har jag, Lisa och Rickard spelat in lite sköna covers med Johans fina Landola och mina fingrar gick nästan bra. Hoppas nu att norrmännen gillar vad dom får och det genererar lite pengar.

Det är tröttsamt att göra samma misstag en andra gång, vilket jag lyckades med idag. Ibland är man bara så fast i sitt eget så man inte kan se att man går i samma fotspår igen.
Hursomhelst så går livet alltid vidare!
Trots detta bakslag så har det hänt lite sköna saker idag. Nu finns en hel handlingsplan för mitt seglivade albumprojekt, så nu är det bara att börja jobba. Sedan har jag också plågat mig igenom ett boxercisepass, vilket inte kan vara hälsosamt. Fy fan vad jobbigt! Sedan har jag och Lisa börjat smida på våra framtidsplaner och det känns lovande. Men det tar vi en annan dag.

Det är inte alltid så lätt att veta hur allt ska bli och framförallt vad man ska bli

Alla har vi haft skitdagar av rang och jag har också haft min beskärda del av dessa, speciellt de senaste två åren. Detta kan bero på att jag inte kommer ihåg skitdagarna från forna tider, som tur är har vår hjärna den ypperliga förmågan att förtränga dessa och så får det gärna förbli. Även den här dagen och den här tiden i ens liv kommer att förträngas och förmodligen kommer den minnas som inte så illa. Men till fakta så ska jag säga er som läser det här inlägget att idag har jag verkligen känt hopplösheten flåsa mig i nacken och känslan av att gå i apoptos infann sig under en stund. Efter ett smärre sammanbrott så tog jag mitt förnuft till fånga och lade korten på borden och insåg att det är tvunget med vissa förändringar i sitt liv, så nu kvalas skjortärmarna upp för lite grovarbete!
Så nu får det vara färdig grubblat, färdig ältat och färdig deppat. Nu är förändringens och aktionens tid kommen, inget blir bättre än man gör det!

För att tala om något positivt så har jag komponerat en hel del låtar på sistone och en viss vision börjar ta form om hur saker och ting ska framföras och låta. Om hela sanningen ska fram så har mitt avsomnade album projekt börjat ta form igen och det känns inspirerande. Vissa nya arrangemang skrivs och jag känner hoppfullhet inför det här projektet.

Nu lägger jag den här dagen till handlingar och låter förträngningsarbetet börjar!

So long!

När vintern gick mot vår och mörker byttes mot ljus

Har det inte varit den tyngsta vintern i mannaminne så säg! Samtidigt har det kanske varit den finaste, om man gillar vintrar med mycket snö och kyla. Jag är kluven, men jag tror att jag gillar den klassiska vintern till en viss del, men i ett avgränsat tidsperspektiv. Inte i ett närmre halvår!

Det har varit en vinter där många känslor har kolliderat, allt från ensamhet till nära tillhörighet och uppgivenhet. Vi ska inte glömma den starka och högst berättigade känslan av att man inte har en jävla aning vad man ska göra med sitt liv, förutom än något annat än det man gör just nu.
Så vi kan sammanfatta det med att det har varit minst sagt rörigt på det personliga planet och även arbetet har varit en enda röra stundom. Jag gissar att så är det i perioder i livet, men jag är inte den bästa på att acceptera detta. Trots den omgivande röran har jag lyckats hitta en fantastisk tjej, inte dåligt! Känns som att det var en istid sedan sist.

Det kanske tråkigaste med den här vintern har dock varit den brist på kreativitet och musicerande. Trots att man har flyttat till en ny stad där man knappt känner någon och kanske inte känner sig i toppform så funkar det alltid när man har skapat musik eller spelat, men när det uteblir känns allt mycket värre. Jag får en än gång tacka min bättre hälft. Nu är det dock dags att börja förändra allt som bör förändras, så låt förändringarnas tider skölja över mig. Faktum är att jag redan har börjat vidta vissa åtgärder för att de önskade förändringarna ska bli genomförda. Så nu är det dags att samla kraft och ta upp kampen, än en gång och det lär väl inte bli den sista.

Sitter just nu på bussen upp till Falun och lyssnar på massor av bra musik och allt känns väldigt bra, så kanske inte inspirationen dog. Den gömde sig bara under en hög av bekymmer. Jag hoppas kunna skriva mer om det som händer framöver och framförallt det musikaliska, som det var tänkt från början. Nu ska jag skriva ännu ett personligt brev, förmodligen långt ifrån det sista i mitt liv.