Nomadlivet

Återigen på resande fot och jag inser att jag snart kan klassificeras som nomad. Det är ju dock så att om drömmar att jobba med musik på heltid slår in så är det bara att vänja sig vid den här tillvaron och jag medger att det är inget jag egentligen ogillar. Det fyller min rastlösa själ med ett lugn. En annan mycket positiv sak med nomad livet är att de ständiga miljöombytena minskar risken för att bli allt för inskränkt och bekväm. Så sammanfattningsvis kan sägas att liten del av nomadlivet är balsam för själen, i alla fall min.

Nu har jag förankrat alla ekonomiska perspektiv angående min flytt till Göteborg, som alltså blir en realitet inom det närmsta. Ska även börja provjobba i kommande eller nästa vecka och det känns väldigt skönt att komma upp till Göteborg, nu börjar mitt nya liv på riktigt och alla som vill delta i det är välkomna till min del av den magnetiska staden.

Dock finns det ett kvarstår ett problem som jag ägnat en hel det tankeverksamhet åt den sista tiden. Helt plötsligt har jag involverat mig i en hel del olika musikaliska projekt och finner det svårt att få alla att avancera i den takt jag önskar. Det känns lite som att allt slutar i en enorm currykryddad fisksoppa i mitt huvud och att ingenting blir gjort. Det positiva med det hela är att det verkligen inte råder någon brist på idéer, behöver bara jobba lite på strukturen kring dom. Jag har även bestämt mig för att sammanställa och spela in en skiva i mitt eget namn i höst, vilket känns riktigt bra. Så det är bäst att Richard börja jobba på sina strukturer!

Hela poängen med mode och då menar jag det du och jag har på oss och inte det som visas på modemässor eller Victorias Secret är att finna ett uttryck som känns personligt och genuint. Ju äldre jag har blivit desto säkra har jag blivit på vad jag gillar och vad jag ogillar. Det kan även härledas till det mesta som jag engagera mig i. Det är kanske det där fenomenet de kallar bra självkänsla? Jag har i alla fall en liten anekdot från helgens nattliga bravader i Hässleholm. När jag och en god vän står på toaletten kommer det in en kille och efter en liten stund vänder han sig om till mig och undrar varför jag har en handväska på mig. Jag säger artigt men bestämt att det inte är någon handväska utan bara en mindre skinnväska som jag förvarar mina tillhörigheter i. Den här utläggningen var nog alltför svår för denna arme stackare att ta in och istället fortsätter han hävda att jag har på mig en handväska och hur jag kan stå ut med mig själv. Idioter ska man av princip inte ödsla för mycket tid på och därför säger jag till denna arma själ att den väskan kostar mer än samtliga av de tygpaltor han kallar kläder och som han bär med blind stolthet gjorde. Det var slutet på den diskussionen och han tittade ner i urinoaren och sa inget mer, medan jag och min vän återgick till vad vi nu gjorde.

Nu känner jag att tröttheten och hungern tar över och jag inte orkar skriva så värst mycket mer. Dessutom ska jag på deckarkväll med middag om bara en liten stund. Jag lämnar er med en bra låt att höra en söndagkväll på ett tåg någonstans i skogar kring Halmstad.
Så njut Cat Power – Aretha, Sing One For Me