När jag plötsligt började tro att ljuset i tunneln aldrig skulle inträda och att jag för evigt hade fastnat i den här under vintern döda sommarstaden hända det helt plötsligt en del saker som gjorde att den där tunneln vi kallar livet kändes mycket bättre att vandra i.
Man kan säga att det hela började i lördags förmiddag, då jag blev kallad till en anställningsintervju och den var i måndags. Det var riktigt skönt att bara komma upp till Göteborg igen och känna lite på Magnetic City. Intervjun gick bra och skynda tillbaka till Varberg för att medverka på en riktig Voodoo session med min nya Voodoopräst, David. Hoppas vi ses snart igen! Det var en session utöver det vanliga och den här voodoon satte verkligen mina teoretiska och praktiska kunskaper inom musik på prov, men kul var det och jag tror att det blev riktigt bra. Arty it is!
På tisdag ringer dom från jobbet och säger att jag har fått det och undrar om jag kan komma på en introduktion på onsdag, vad skulle jag säga. Tack, men nej tack. Jag ska nog sitta här och stirra och vänta på att Kate Moss kommer och tar med mig in i hennes liv. Kate kom inte, så jag sa ja!
Onsdag var en riktigt originell dag, men tack inte mig, tacka Frank! Han hade lyckats låsa sig ute och jag fick den stora äran att vara hans uteliggarkompis, vilket jag gärna är vilket dag som helst! Det finns så många anekdoter kring hans/vår dag att det inte finns tid eller plats att dra det här, men han hade fixat en lägenhet till mig. Helt plötsligt stod jag i stormen och moonsunrgnet i Göteborg med både jobb och lägenhet. Så nu ska det bara räknas lite på det hela, men snart så....
Imorgon beger jag mig ner till Hässleholm för att samla familjen kring lillasyrran som snart ska försvinna ner till Frankrike i ett halvår, hur ska jag klara mig utan henne. Vem ska då reda ut mina trassliga tjejaffärer???
Tänkte avsluta med en anekdot från helgen. Jag stod och snackade med min nyfunna vän och voodoopräst David när det kommer fram en tjej till mig och verkligen råraggar. Hon var rätt söt, brunett, normallång, schyssta kläder och så, men det var en sak som jag inte kunde hantera. Hon hade en rejäl tandställning och tro mig, jag har ingenting emot tandställning, men jag kunde helt enkelt inte avgöra hur gammal hon var. Jag tittade på henne och kunde inte se henne äldre än 16-17 år och jag gissar att det berodde på tandställningen eller min promillehalt, nej vänta den har väl aldrig varit vidare hög...
Det blev i alla fall inget med det och det var nog tur det för sedan blev vi förföljda av "Krigarn", men det är en annan historia som jag kanske förtäljer vid ett annat tillfälle.
Tandställningen, Krigarn, Kate eller all tre???
Ta de lugnt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar