Rehabgym, W995, Studiohäng och Chris

Efter att ha passerat den första dagen i mitt nya liv har det nu gått en vecka. En vecka som har präglats av att försöka upprätta en fungerande vardag, vilket kan tyckas vara lätt, eller?
Problemet med sysselsättningen att hålla på med musik i någon form är att det är fruktansvärt lätt att låta det bero och vänta tills lite senare. Jag erfor dock den här veckan att den strategin inte är att rekommendera, det blir inte så mycket gjort. Så det är bara att stiga upp göra dag och sätta igång!

Under mitt vuxna, och ni som känner mig så är ordet vuxna starkt modifierat i detta fallet. Hur som helst så har jag under det vuxna livet passerat två gym, Nautilus och 24. Nautilus var i alla fall när jag tränade ett motionsgym utan några ambitioner på att lämna störst tillväxtsgaranti.
24, ja 24...... beskrivs nog bäst som den vilda västern.
Nu har jag dock en helt ny upplevelse. Gymmet på hotell Fregatten i Varberg, som är inriktat på rehabilitering av olika former av muskel/ledskador. Där finns typ ett dussin sjukgymnaster som springer rundor och gör de skummaste övningarna med de människor som tränar där, exklusive mig själv. Har dock aldrig känt mig som fit och vätränad som när jag tränar där, har nog inget med miljöombytet från anabolastinna alfahanar till trasiga krymplingar att göra.

Några av mina närmaste vet att något av det sista jag gjorde i Hässleholm var att byta ut min gamla trotjänare till mobil till en ny W995, som om man ska köpa den kostar ringa 4995 kr. Den höll ungefär lika länge som om du delar föregående tal med 1000, det är kvalité, så tack Sony/Ericsson! Nu har jag återigen min gamla trotjänare och det nya flaggskeppet är på rehabträning i Hässleholm, hoppas den återkommer som i stabil form.

Som jag inledningsvis klargjorde insåg jag ganska snabbt att vänta ut inspirationen och kreativiteten inte var en hållbar strategi, så ändrade jag snabbt taktik. Så varje eftermiddag tillbringar jag nere i studion, ibland med framgång ibland inte. Det är i musiken twilight jag vandrar, men så har det alltid varit och kommer alltid vara. Envisast vinner i längden!

Sist men inte minst....Chris!
I fredags eftermiddag skulle vi lägga lite gitarrer på en demo, men vi hade liksom lite svårt att komma igång. Helt plötsligt kommer Peder in med Chris. En lång medelålders amerikan som har problem med sin mikrofon. Så han vill låna en mikrofon i några timmar och lägga sång på en låt. Rickard säger att han kan lika gärna göra det här för att vi inte har något bättre för oss.
Det visar sig under de här två minst sagt intressanta timmarna att Chris nog är från New York, skrev låten i Paris och kommer senast från Göteborg där han har spelat in en musikvideo i Brunnsparken. Han lägger sång på en FM-rockig kärleksballad där endast en slaskig acke och hemska programmerad trummor utgör låten. Det visar också att hans monsterproducent sitter i New York och väntar på sångtagningarna för att färdigställa låten, som tydligen är helt arrangerad och inspelad. Det är dock så hemligt att inte ens Chris vet hur det låter och han är ändå kompositören, hur sjukt är inte det!?!?!
Enligt Chris är producenten ett geni som känner alla viktiga människor inom musikbranschen och har jobbet till exempel med Bon Jovi, haha så sjukt!
Chris blev i alla fall mycket nöjd och var verkligen en skön kille, även om våra musikaliska kosmos befann sig i olika universum. Möjligtvis ska han spela in en hel låt i studion och undra vem som ska lägga gitarrer, hehe....

Så tack Chris, du var toppen på veckan!